Det står still..
Det står helt still i huvudet, vad ska jag skriva?
Jag vill inte ytterliggare ett sår uppriva
Jag vill bara känna tankarna i mitt huvud flöda
Inte skriva om hat, tårar eller känslor som är döda
Jag vill bara kunna låta tankarna styra mina händer
Bara skicka ut signaler som i sin tur sänder
Sänder en text kanske, vem vet
Jag kanske vet, men det förblir en hemlighet
Det är inte alltid lätt att sitta och skriva när man vill
För ibland, jadu, då står det verkligen totalt still
Då blir det inte som man har tänkt sig i sina texter
Då kan man göra som jag och kolla gymnasieval på dexter
Nej det var ett riktigt dåligt rim men det är vad jag menar
Poesi är som ett träd, bladen växer för sig på grenar
Allting kommer inte samtidigt och en del saker växer fort
En del tar så lång tid som svältaräv när man spelar kort
Ibland kan man ta en annan pause, som att måla naglarna
Eller tänka på någonting annat, som de stackars bagarna
De stackarna som måste gå upp mitt i natten och baka
Bara för att vi till frukost, något gott skall få smaka
Eller så kan man tänka på vad man ska skriva i nästa dikt
Men det tappar intresset, som när man förlorar vikt
Eller kanske inte riktigt men mycket försvinner
Som när ett viktigt papper helt plötsligt brinner
På ett ögonblick så är det viktiga i papperet borta
Då får man hoppas att deras minnen inte är korta
Att de faktiskt kan minnas vad det stod på papperet där
Nej, detta funkar inte, jag kan inte skriva såhär
Det här blev en ganska oseriös grej
Men jag är trött.. och jag är tjej
Dålig ursäkt men jag ville ha någonting att skriva nu
Och jag kunde inte komma på andra tankar, så var nöjd, du.
BORTA
Lägger mig en stund, blundar och försöker få mina tankar att vända
I hopp, trots att jag vet att det verkligen inte kommer att hända
Det kommer dröja timmar, dagar kanske till och med år
Innan någon annan kommer inse, innan någon faktiskt förstår
Du gav mig ingenting alls, inte ens en liten varning
Du bara försvann, och jag hade verkligen ingen aning
Helt plötsligt var allt som en gång varit bra, försvunnet
Och mina smärtande känslor och allt dåligt, det var övervunnet
I några sekunder, så ser jag ditt ansikte framför mig
Du står där, och jag har mina armar runt om dig
Gråter och ser det som ett långsamt smärtande och sorgset farväl
Berättar att jag alltid kommer älska dig med hela mitt hjärta&själ
Men jag tvingar synen bort från mina ögon som fortfarande är slutna
Mina tankar lyckas för dem är väldigt beslutna
Beslutna för att nu faktiskt få ett slut på denna deprimerande stund
Jag borde sova, för på flera nätter har jag inte fått en blund
För trots att mina tankar är beslutna så har minnena inte försvunnit
Och trots att mina tårar efter några dagar har slutat runnit
Så kan jag fortfarande minnas vartenda ord du sa innan du gick
Kan fortfarande minnas all den kärlek som jag av dig en gång fick
Men allt är borta nu, dessa tankar borde inte längre finnas
Men jag vill inte att de ska försvinna, jag vill fortsätta minnas
Hur ont det än gör att känna glädjen försvinna från hela kroppen
Och hur ont det än gör att falla ända ifrån toppen
Oavsett detta så vill jag inte glömma allt du en gång gav till mig
Trots att du bara försvann, att jag aldrig fick säga farväl till dig
Du är nog på ett bättre ställe nu, och det hoppas jag
Men här, ah jag kan inte sluta, jag tänker på dig varenda dag
Tiden går men smärtan, minnena och känslorna försvinner ej
Och tro mig, jag kommer aldrig i mitt liv att glömma dig
Mina tårar kommer alltid att rinna men du kommer finnas där
En dag kommer jag, och då vill jag än en gång kunna hålla dig kär
Ett liv utan dig, nej det går inte att beskriva
Men att tänka på det får mina sår upprivna
Jag kommer aldrig att glömma den du var för mig
Du ska veta , att jag verkligen saknar dig
jag vill bara ha det klart för er att detta bara är en dikt/text.
detta har inte hänt för mig.. så ni inte tror fel när ni tänker det.
men jag skriver den för er som detta faktiskt har inträffat för för att ni ska veta att det finns någon där ute som finns för er. hoppas ni gillar den!