elinorgustavsson

Så otroligt många ord har blivit skrivna

Och så många sår har blivit upprivna

För många gånger har du fått veta det nu

Att den enda som finns för mig är du

 

Musiken går i mina öron medans jag lutat mig tillbaka

Jag vill att du ska sitta här och över mig vaka

En långsam ballad som skulle kunnat handla om oss två hörs dämpat

Efter allt som hänt, så länge som jag väntat

 

Jag är trött besvikelserna och de många tårar som rinner

Trött på ångesten som alltid övervinner

Men att sluta, nej det tanken finns inte längre för mig

För den enda jag kämpat för, har varit dig

 

Men detta måste bli det sista

Trots att jag dig verkligen inte vill mista

Har levt på hoppet om att det kan finnas en chans

Men det har åstakommit en fruktansvärd obalans

 

En obalans som inte längre går att hantera

Det blir bäst så här, det kan jag garantera

Jag försöker tänka positivt med ögonen slutna

Försöker att glömma oss, låta det hamna i det förflutna

 

Du har gjort ditt val och jag kan inget mer göra

Jag tänker inte fortsätta fråga och förhöra

Förhöra pågrund utav rädsla och svartsjuka

Allt jag vill nu är att ett svart hål mina känslor ska sluka

 

Musiken rinner genom öronen när jag tänker tillbaka på det förflutna

Jag tänker tillbaka med ögonen slutna

Jag vill inte att det ska vara såhär, men det är det bästa för mig

Det här är min sista kärlekssång, till dig