NÄR MAN VAR LITEN..
Det är otroligt vad man längtar tillbaka till tiden när man var liten
Den tiden då man inte var deppig, tråkig och totalt utsliten
Det var då som man lekte som allra bäst
Och det var då som man var med familjen allra mest
Tiden då kärlek var kärleken som man hade till sin pappa
Då längtade efter att sin tand få tappa
Då kill och tjejbaciller vad farligast i världen
Och man älskade att klättra och leka i träden
När skrapsår och borttappade leksaker var det värsta som kunde hända
Och den stora besvikelsen var när bullarna blev brända
Då man kunde leka med vem som helst av sina vänner
Då man bara kunde börja leka med nån man inte känner
Då man tyckte man var jättefin för att man hade en nya toffsar eller spännen
Tiden då man inte kunde bli sviken av bästa vännen
Ett svek av en kompis förlät man på några sekunder
I tiden vi lever i nu tar ett förlåtande flera stunder
Saker förbli aldrig som dem var förut
Så tänk på sakerna och låt inte detta ta slut
För snart sitter vi där om 20 år
Och tänker tillbaka på detta och ser hela våra ungdomsår
Av funderingar och tankar på hur livet var innan man kom upp och blev stor
Att växa upp måste inte vara , så dåligt som vi alla tror.
Vi får mer utrymme för oss själva och lär oss att må bra
Vi kan tänka mer och får oss att ganska lätt klara av en vanlig dag
Låt vardagen vara nu, gårdagen vara ett minne, och morgondagen vara framtiden
